Off to NZ

Igår började vår resa till Nya Zeeland. Vi började resan kl 0600 med taxi till fjärrbussterminalen, Swebus till Stockholm, flygbuss till Arlanda och flyg med British Airways till London (Heathrow). Vi kom till terminal 5, åkte buss till terminal 1 och upptäckte att vi skulle till terminal 3. Lite förvirrat men vi hade gott om tid som tur var. Många säkerhetskontroller i onödan bara, Simon fick ta av sig sina 49'or flera gånger för att visa att han inte förvarade misstänkta objekt i dem.

Första resdagen fick ett oplanerat avslut. Tanken var att vi skulle flyga 1820 till Hong Kong men det blev istället ett extra dygn i London pga av att Cathay Pacific överbokat flyget. Vi hade kunnat komma iväg som vi skulle men de lockade oss med 800 pund (drygt 9000 kronor), hotell och tre måltider. Vi befinner oss nu på Park Inn Hotel utanför Heathrow och turas om med datorn och hotellets trådlösa nätverk. Naturligtvis var planen att idag, söndag, ta oss till London men det visade sig att det var en dryg timmes resväg med tunnelbanan så därför stannade vi på hotellet istället. Simon var inte ett dugg sugen på London utan ville chilla istället så jag kan ju alltid skylla på honom men jag tyckte det var ganska skönt att inte stressa iväg. Vi får kolla in London en annan gång istället.

I morse när jag vaknade var jag lite förvirrad över vilken tid det var. När vi flög till London ställde jag fram min klocka en timme. I natt skulle man ställa tillbaka klockan en timme, som hemma. Därför visade min klocka en tid och mobilen en annan tid så jag fick Googla på vilken tid det egentligen var.

Vårat intryck hitills av England är (sett genom sonens ögon):

1. De har ingen god mat. Igår åt vi buffé med typisk engelsk mat. De har ju en sorts petichou-liknande paj som bakats i en form, engelsmännen häller brunsås över den. Eller "jädra luftkaka" som Simon kallar den. Övrig mat var torr och grönsakerna var överkokta. Men maten är ju gratis för oss, så varför klaga. Vi åt fish 'n chips på flygplatsen. När jag fick min mat, frågade jag servitrisen: "Is it possible to get some fish with the chips?". De hade glömt lägga på min fisk. Det var rätt komiskt, i alla fall där och då, så Simon och servitrisen fick sig ett gott skratt.

2. De är trevliga i england. Först reagerade Simon positivt, tyckte att vi svenskar i jämförelse var riktigt otrevliga. Men nu har Simon börjat bli trött på dem. Han påstår att det räcker med att titta på en engelsman så säger de: "Sorry" eller "Excuse me". Han tycker också att hissen är övertydlig med sin röst som säger: "Doors closing", "Going up", "Fifth floor" med en väldigt tydlig och långsam röst.

3. Engelsmännen envisas fortfarande med att inte anpassa sina hål i väggen till de kontakter som vi andra européer har på våra elektriska apparater. Efter att provat oss fram med två olika adaptrar har vi nu lyckats få fart på datorn.

4. Samma sak som ovan med VVS. Det krävdes nästan en rörmokarutbildning för att fundera ut hur man fick igång duschen imorse.

Sammanfattningsvis om vår englandsvistelse: skönt väder, solen värmer fortfarande trots att det har blivit höst här också, dålig mat, ungefär samma TV-program som hemma och just nu en längtan efter att få sätta oss på nästa plan till Hong Kong. Vi checkar ut från hotellet om ett par timmar och beger oss till flygplatsen igen, försöker pricka på rätt terminal den här gången och far vidare.