London

Av olika anledningar så sov jag bara 1½ timme innan klockan ringde 03:00 natten till igår. På väg till flygbussen mötte jag partyfolket på väg hem och jag var trött, det var mörkt och jag funderade på hur bra idé det här egentligen var. På Skavsta fick jag vänta över tre timmar innan mitt flyg gick men sen sov jag hela vägen till London. Jag kommer inte ihåg att vi lyfte och vaknade av det där otäcka skakande, bullrande när vi var på marken igen.

Jag hade flera alternativ till transport till England. Min fantastiskt snälla vän Lena, som jobbar i London och har hjälpt mig fixa det här, rekommenderade att jag skulle flyga till Heathrow och ta en taxi därifrån, inte hålla på och krångla med bussar och tåg. Men eftersom man måste flyga från Arlanda då så tog jag Ryan Air från Skavsta till Stansted istället. Jag tänkte att de 1½ timmarna extra det tar att åka till Arlanda kunde jag lägga på att åka 1½ timmar genom London istället. Dessutom är flyget billigare från Skavsta. Så jag bokade de olika tåg och tunnelbaneresorna på nätet och plockade ut en biljett ur en maskin på första tågstationen på Stansted. Första tåget gick till Liverpool Street. Där tog jag en lunchpaus, köpte sushi och gick upp på gatan för att äta. När jag kom upp för rulltrappan var det första jag tänkte: ”Vad gör jag i Linköping”. Det var en stämning som inte går att förklara; husen, människorna från alla olika nationaliteter, trafiken, ja allt var annorlunda på något vis. Som om det var en teaterkuliss jag klev in i. När väl sushin var uppäten gav jag mig ner i tunnelbanan, jag fick byta en gång, i Bank till Kentish Town.

Londons tunnelbana är verkligen en klaustrofobisk historia jämfört med Stockholms breda perronger och normalbreda tåg. Kan bara tänka mig hur det är i rusningstrafik här. Från Kentish Town blev det tåg igen, bara ett par stationer till Cricklewood och en promenad på ett par hundra meter till hotellet: Crown Moran Hotel. När jag bekantat mig med rummet gav jag mig ut igen och tog bussen till Brent Park där Ikea ligger.

Tyvärr har de bara öppet till 17:00 på söndagar men jag fick en dryg halvtimme på mig att ta en sväng genom varuhuset innan jag tog bussen hem igen. Det märks att det är ett äldre varuhus, det är lite slitet men allt är som hemma, ordningen på avdelningarna och upplägget är exakt detsamma, sen väljer ju varje varuhus att lösa uppgifterna på lite olika sätt och jag tycker att de har löst allt lite rakt upp och ner och inte riktigt med samma känsla som där jag jobbar. Eftersom alla varuhus bygger sina rum så det speglar boendesituationerna i sitt närområde, märks det att Londonborna bor trångt, det var väldigt små kök men å andra sidan kan de visa fler lösningar och luckor än vi.

Första dan på jobbet fick jag tillbringa med medarbetarna på köksavdelningen. Jag var lite nervös inför första dagen men det gick bättre än jag trodde. Personalen var otroligt kunniga och många har jobbat där i 10-15 år. De var nyfikna på mig och väldigt hjälpsamma. Jag hade civila kläder på mig och en namnbricka som förutom mitt namn visar att jag kan prata engelska och svenska. I fall de undrar över min accent kan ju det vara bra. Jag lyckades hjälpa flera kunder med svar på deras frågor och hjälp med deras köksplaneringar. Jag förklarade för dem att jag jobbade med detta i Sverige och att de fick ha överseende med att jag inte har engelska som modersmål. Men engelsmännen är ju för gulliga, de var tacksamma för all hjälp de fick och tyckte att jag skötte mig jättebra och att jag pratade fantaskiskt bra engelska. Mycket mer artiga och öppna än svenskar, i morgon ska jag dyka ännu djupare och ha mina gul-blå kläder på mig, det är nog inga problem. Bara jag har någon annan säljare i närheten så jag kan fråga eftersom allt inte riktigt är lika även om det är förvånansvärt mycket som är det. Det är roligt att höra hur de uttalar de svenska namnen på produkterna, jag törs nästan inte säga namnen på riktigt för att genera dem…

Vi har haft långa diskussioner om likheter och olikheter och kan konstatera att deras kunder har exakt samma problem och frågeställningar som våra och samma krav på hjälp. De är lite förvånade när jag berättar att våra kunder ibland också har svårt att förstå hur det går till att handla kök på Ikea, deras syn på saken är att svenskarna borde veta det som haft Ikea så länge men det handlar nog mer om en attitydförändring, idag har man större krav på att få mer hjälp än tidigare. De blev i alla fall imponerade av att vi har över 50% marknadsandel på kök i Sverige, de har bara 4,5%. Men eftersom de har ett mycket större varuhus än vi så säljer de betydligt fler kök, i morgon ska jag ta reda på mer om det. Idag var deras avdelningschef på semester men i morgon träffar jag min kollega och får möjlighet att få svar på fler frågor.

Efter jobbet gick jag till Tesco och provianterade lite, tog bussen "hem" och ett besök i gymmet på hotellet. Nu sitter jag i hotellets bar och sippar ett glas rött och känner mig riktigt nöjd med mina första två dagar i London och ser fram emot fler härliga dagar.