Så inleds detta projekt stadsplan2017 på Helsingborgs stads hemsida.
När jag köpte min koloni 2014 så läste jag på kommunens hemsida att området var stadsplanerat och tolkade det som att det alltid skulle få vara kvar men tänkte inte på att kommuner kan stadsplanera om. Nu går arrendet ut 2019 och då ingår det i Stadsplan2017 att 13 koloniområden av 16 kan komma att rivas.
(Allt det som beskrivs i inledningen är ju bra att fixa till i en stad men hur de just kom på att det skulle bli mer regn förstår jag inte.)
Istället för koloniområden tänker de sig fler odlingslotter och allmänna grönområden som alla i befolkningen har tillträde till. Det har tidigare varit förslag på att ha våra områden öppna för allmänheten men vi har lite protesterat inför det eftersom det dels känns lite som att vara ett utställningsobjekt och dels så klart rädslan för skadegörelse, det är ju inte helt ovanligt. Om fler ska ha tillgång till grönområden tycker jag inte det är en bra lösning att riva det som finns och bygga nytt. Det är ju inte så att vi kolonister är en exklusiv liten klick av lyxlirare, det är många som har råd att köpa sig ett litet ställe och jämfört med många andra städer så finns det alltid ett stort utbud av lotter till salu i alla prisklasser i Helsingborg. Till de som inte är intresserade eller har råd så finns det väldigt många andra grönområden att tillbringa tid på så jag tror att det finns något för oss alla.
Får vi finnas kvar så tror jag vi får vara beredda på förändringar men det går nog bättre då i jämförelse med det hot vi är utsatta för nu.
Den 31/8 blir det ett informationsmöte för kolonister som jag ska vara med på, det ska bli intressant att följa detta. Förslaget är på samråd till 23/9 och under 2017 ska beslut tas. Det finns en bra Facebooksida som heter Bevara våra kolonier i Helsingborg som är intressant att följa och många är engagerade i frågan.
Nu är frågan hur man ska inrikta sitt koloniliv innan man vet. Den här sommaren har kommit av sig lite för mig och jag vet att många andra känner likadant. Jag har inte riktigt känt samma entusiasm i mitt koloniliv och är tveksam över hur mycket arbete jag ska fortsätta lägga ner. Vi ska enligt en ny lag rena vårt vatten innan det kommer ner i stenkistan, det kommer kosta 5-6000 och innan jag riktigt vet hur det blir så vill jag inte lägga de pengarna. Allt jag tar mig för känns knasigt. Jag behöver ta ner en häck, jag skulle behöva flytta trädgårdslanden som ligger för skuggigt, fixa en ny plats för trädgårdsmöblerna så jag slipper flytta runt dem när jag klipper gräs. Men om jag lägger ner alla planer så blir det en förskräcklig massa att fixa den dagen vi får besked om att vara kvar.
Därför har jag nu bestämt mig för att köra på som vanligt oavsett kommunens planer. Jag ska ta ner häcken och flytta trädgårdslanden. Göra allt det där som inte kräver investeringar mer än mitt eget arbete. Jag tänker fortsätta fixa och den dagen som det eventuellt blir en värdering inför rivning så ska inte min stuga stå och skämmas. Det finns ett bra citat av Carrie Fisher: “Resentment is like drinking poison and waiting for the other person to die.” Varför ska jag gå runt och må dåligt över den här situationen när inte beslutsfattarna gör det. Med det har jag inte sagt att jag stoppar huvudet i sanden, jag kommer att delta i allt jag tror har någon betydelse och vara uppdaterad i det som händer och protestera in i det sista men med flaggan i topp!
På tal om det så borde jag också fälla ner flaggstången, linan har gått av så jag kan inte hissa någon flagga. Det får bli ett senare projekt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar