Köpsignaler

Hur vill vi bli behandlade när vi medvetet väljer att lägga våra pengar i en butik, på något vi antingen visste vi ville ha eller inte visste vi ville ha?

Jag skrev i början av min bloggkarriär om ett besök på Plantagen, jag skulle köpa planteringskrukor för att höstså perenner och fick veta av personalen att de inte fanns framme eftersom det inte var säsong. Personalen stod då och plockade fram julsortimentet av prydnadstomtar i en affär vars specialitet är växter och trädgård. Hade hon sett mitt behov och plockat fram lite krukor åt mig så hade de haft en lojal kund som fortsatt handla där. Nu var min bild istället att personalen inte har koll på vad som händer under odllingsåret och jag är inte intresserad av att handla där då.

I fredags var jag på konkurrentbesök på bl a Åhlens. När jag tittat på det jag bestämt mig för att titta på, hittade jag något jag verkligen letat efter länge; ett bambudraperi. Jag vet, lite kitchigt kanske men det skulle verkligen hålla flugorna utanför stugan en varm dag. Dessutom fanns det i vitt, lite bättre än de vanliga naturfärgade. Jag hittade bara kartongerna, inget var uppsatt och jag ville försås se det innan jag köpte det. Jag frågade damen som jobbade där om det gick att titta på någonstans och jag fick svaret att de var helt nya, hade ankommit för två dagar sen och att de inte hunnit sätta upp nåt än. Det var bara hon och jag i butiken. Jag har full respekt för att hon säkert hade massor av annat att göra men hennes val att inte visa ett draperi för den enda kunden som var i hennes butik, gjorde att Åhlens förlorade 249,- i omsättning just då. Kanske Åhlens överlever det just den dan men inte i det långa lopppet.

I går var jag inne i en liten tebutik. Det är alltid trångt där men det luktar så gott och finns så mycket att titta på när man väntar så man gör gärna det. Jag fick mitt te och betalade när den unga tjejen bakom disken frågar mig var jag köpt mitt nagellack, hon tyckte färgen var ursnygg och hon ville veta vilket märke det var. Hon frågade för att hon genuint ville veta, inte för att verka inställsam. Naturligtvis kände jag mig smickrad och gillade mötet i tebutiken, jag kommer så klart att handla där igen.

När jag samma dag köpte mina små tygsnuttar märkte tjejen bakom disken att jag verkade lite obekväm med att jag skulle ha så lite tyg av varje sort men visade med sitt sätt och kroppsspråk att det på riktigt inte var något problem för henne. När hon var klar och räckte mig påsen sa hon med ett leende: "Usch, nu stoppade jag ner dina fina rosa färger i en ful, orange påse". Ett perfekt exempel på att skicka med ett ord i påsen som vi brukade säga på min förra arbetsplats.

Jag jobbar ju själv inom handeln och tänker på hur jag själv behandar mina kunder. De situationer jag beskrivit är ju enstaka kundmöten men varje möte är en enskild händelse i varje persons liv och det är lätt att glömma bort. Jag tror att vi som jobbar i butik är så fokuserade på vad vi får göra och inte får göra, vad vi tror förväntas av oss av chefen och vad som står på att-göra-listan så vi glömmer vilka det egentligen handlar om. Jag tror också att det är skillnad på att jobba i en liten tebod som egen företagare jämfört med att vara anställd på en stor kedja men det borde inte vara så. Jag har antagligen gjort kunder besvikna genom åren när jag på ett kanske opersonligt sätt behandlat dem som mindre vetande, det är jag helt säker på. Men goda dagar när livet och jobbet är kul så märker jag hur lite det behövs för att göra folk positivt överraskade. Det behöver inte vara mer än att berömma någons nagellack eller kanske tillsammans öppna en produkt som precis kommit hem och upptäcka den tillsammans. Att behandla människor på samma nivå som jag själv befinner mig på, utan att sätta varken dem eller mig på någon hög häst. Att helt enkelt fundera på vad just den här personen har för behov just nu. Det handlar inte bara om vad hon köper idag, det handlar om var den personen ska fortsätta handla och vad den personen berättar om på nästa parmiddag.

En som har järnkoll på detta är Mary Portas, en engelsk tjej som haft stora framgångar inom mode. Jag har just upptäckt några program på TV8 som heter: "Mary - Queen of Shops", där hjälper hon småbutiker som inte får till lönsamheten att ändra inställning, sortiment och kunskap. Just nu handlar programmen om klädbutiker men det har också handlat om järnaffärer, inredningsbutiker och välgörenhetsloppisar. Allt handlar om samma sak oavsett bransch, det handlar om mänskliga möten och behov. Det spelar ingen roll om man jobbar i världens största heminredningsföretag eller i en liten modebutik i Surrey.

(Jag kommer oavsett behöva köpa det där bambudraperiet, jag vill ju ha det men jag kanske åker till ett annat Åhlénsvaruhus bara för att. Barnsligt, eller hur;)