Botanik

Det har berättats för mig att mitt växtintresse började redan när jag var riktigt liten, de kunde hitta mig på gräsmattan när jag knappt kunde gå och stirra in i en liten, liten blomma som ingen annan hade lagt märke till. När jag fyllde sju år fick jag min första flora, på insidan av pärmen står det: 22/6 1969, Till Lotta på sjuårsdagen från M Agda, Momma och farfar. (M som i moster, fast egentligen var hon ju pappas moster men hon var liksom allas moster också).

Några år senare fick jag en växtpress av min mamma. Jag har inte kvar mina pressade växter idag men i floran jag fick har jag skrivit antalet växter som pressades och efter växtnamnen i floran har jag markerat med ett kryss och var jag hittat den, t ex: Sötväppling: vägkant. Det framgår att intresset startade 1976 med 64 pressade växter, peakade 1977 med 87 st och sedan trappades ner 1978 med 27, 1979 ingen och 1980 så mycket som 1 pressad växt. Intressant att jag ändå noterade 0 och 1. Det var tydligen viktig information att bevara för eftervärlden.

De flesta växtexkursioner skedde med min bästa kompis. Det fanns inte många ytor i skogarna runt Upplands Väsby där vi bodde som inte var utforskade. Att dessutom hennes mamma var intresserad och kunnig hjälpte ju oss att utveckla vårt intresse. Eftersom de hade sommarställe på Gotland så blev det en del utflykter där som breddade våra herbarier.

När vi började högstadiet i Runby skola och hade vår första biologilektion med fröken Rosa, så var det botanik på schemat. Skolan ligger precis intill en skog och uppgiften var att gå ut två och två och hitta fem växter som vi inte visste namnet på och ta med tillbaka till klassrummet. Där skulle vi senare artbestämma dem med hjälp av Linnés examinationsschema. Eftersom vi redan i mellanstadiet lärt oss att inte vara uppkäftiga mot överheten så gav vi oss ut i skogen som alla andra men kunde inte hitta en enda växt som vi inte visste namnet på. Det här var ju trots allt vår hemmaskog. Vi kom tillbaka till Rosa och sa som det var, att vi verkligen inte hittat en enda växt och blev därför ilsket utskickade igen. Nu ansträngde vi oss till det yttersta och lyckades på en torr, tallbeväxt, höglänt kulle hitta en övervintrad fröstängel av något vi trodde var en ögonpyrola och när vi kom tillbaka till klassrummet konstaterade vi med hjälp av Linné att så var det. Då blev Rosa lite tyst.

ögonpyrola

Resten av lektionen fick vi ägna oss åt att hjälpa våra klasskompisar. Vi fick också tillfälle att rätta fröken, hon förklarade nämligen för en av eleverna att blodroten han hade hittat hette femfingerört. Det vet väl alla att om den har fyra kronblad är det en blodrot men med fem kronblad är det en femfingerört…

Det var ju inte så vanligt på 70-talet att man var intresserad av växter på det här viset och vi måste nog ha uppfattats som lite nördiga men jag har inget minne av att någon satte sig upp mot oss, vi uppfattades nog som två starka individer som man inte gav sig på och det var nog inte första gången vi ägnade oss åt något annorlunda heller. Att det inte var så vanligt märktes också i butiken ”Hemse Krut och Papper” på Gotland, när vi skulle köpa gråpapper till våra växtpressar. De fick leta efter gråpappret i källaren och vi fick dem till ett riktigt bra pris eftersom de inte blivit utsatta för någon moms- eller prishöjning sedan kriget.

Sa de i alla fall.

Det här var 1976, samma år som mellanölet försvann men vi var upptagna med en folkbildande hobby så det påverkade inte oss.